Vårens allra första små söta blommor, snödropparna. Härdiga och envisa tränger dom sej upp mellan nedvissnade stjälkar och löv och ibland snö. Mycket livsvilja där!

Strax dyker de här raringarna upp också, det här är krokusar som fanns på gården när vi flyttade hit för sådär 40 år sen och ingen vet hur länge dom växt här innan dess. Ser ut som de spridit sej lite också, kommer små grupper lite här och där. Och det är inte jag som spridit, kan vara gräsklipparen kanske.

Vi hade glömt bort våffeldagen, som väl ska heta Vårfrudagen egentligen? Nåväl, våfflor är aldrig fel även om de inte äts på just den dagen. Gott var det med grädde och hjortronsylt till eftermiddagsfikat, mums.

Vi var på en handelsresa häromdan, vilket innebär köpa mat så det räcker åtminstone en vecka, och uträtta några ärenden samtidigt.  Allt för att minska på bilåkandet så mycket det går. Men eftersom vi i nuläget är så mycket hemma i stugan  till stor del p.g.a. covid-19 så är det förstås lite spännande att komma ut och se sej om så då kan det bli en liten extratur i samband med handelsresan. Det blev en tur runt sjön Unden och besök på Klangahamns fiskbutik. De har så god inlagd sill, blev ett par burkar whiskeysill, en burk matjesfilèer och en bit rökt lax.

Gjorde även ett inköpsbesök på Granngården för lite hästmat, och där hade de minipåskliljor, 3 krukor för 35kr, gick inte att motstå! Köper såna varje år och planterar sedan ut i trädgården när de blommat över. De är tåliga och återkommer för det mesta och dessutom är inte rådjuren förtjusta i dom.

Jag har sticklust på vinterhalvåret och tycker det är skönt med lite handarbete framför tv:n. Köpte garn från Holland genom en snäll granne och började på en tröja men dessvärre tog garnet slut. Men tur som är gick det att beställa så nu kan åtminstone den tröjan bli klar.

Tyckte det var så fina färger på garnet, det liksom mönstrar sej själv när man stickar. Bilden återger inte jättebra färgerna, lite mörkare i verkligheten. Nu kanske sticklusten inte bara infinner sej på vintern;)

Så fick vi en snödott igen. Helt normalt om du frågar mej,  mars ska inte vara för varm och våraktig.  Åtminstone inte hela tiden och absolut inte +8-10 grader.  Även om det är skönt med våren så känns det inte ok om den börjar redan. Dessutom sägs det att aprilsnö (läs mars) är fåragö.  Det är så bra med snö som smälter ned i jorden lite sakta och liksom luckrar upp. Ett litet vårtecken syns ovan i alla fall, kaprifolen kan inte hålla sej, den börjar knoppas och det är roligt, då vet man att den lever i år med.

Då och då kommer baklusten fram för mej och nu tyckte jag det skulle vara gott med surdegslimpa. Det är lite omständigt, det tar tid och är några moment men egentligen är den inte så arbetskrävande i sej. Jag har en surdeg i kylskåpet och den hade stått säkert en månad utan omvårdnad så jag var lite tveksam om den skulle vakna. Jag skummade av det översta lagret, som såg lite otrevligt ut får man säga, och tillsatte mjöl och vatten och vispade och så kom den igång efter några timmar och en påfyllnad.

Resultatet blev såhär.  Det är jag jättenöjd med.

Det är inget hastbröd men som sagt egentligen inte mycket jobb, bara tid.  Det smakade bra också.

Här ovan är potatisskörd från 2020.  Från ett land. Så otroligt roligt att få skörda nåt så matnyttigt. Vet inte om det var ett ovanligt bra potatisår, men vi fick ordentligt tillbaka på utsädet kan jag säga. Det var uppmuntran till mer odlande förstås. Vi har ätit många potatisrätter och vi kommer ha eget utsäde i vår.

Idag ska jag prova en potatisrätt som lät god, vi får se hur den smakade när vi ätit den lite senare.

Någon bacon har jag inte hemma så det får bli lingon. Vi försöker att åtminstone äta vegetariskt ett par gånger i veckan så då passade det här bra.

Snart börjar det om igen med odlandet, ett par månader så är det dags för att på nytt stoppa ner knölar i backen och hoppas det blir ett lika bra potatisår igen.

Potatissättning 2020.