Hösten är här och vi har haft första frostnatten, inte så skarp, bara precis under nollan, men vissa blommor och växter har fryst och vissnat. På ett vis lite skönt, nu kan man koppla av trädgården en del och njuta av att få vila och och mysa inomhus när kvällarna blir allt mörkare. Och förstås i tanken planera lite  smått för nästa säsong.

 

Alla tomater är skördade, även gröna, och ligger på eftermognad inomhus, potatisen och rotsellerin upptagen och lagts i matkällaren. Det blev en hel del rotselleri, fast små i storleken. Det gör inget när vi bara är två i hushållet, då är det lagom med en liten till oss. Potatis fick vi så jag tror det kommer räcka i vinter, inte så många kilo som i fjol, vi får se. Inga stora kostnader precis att få köpa i affären men på nåt vis är det roligt att ha egenodlad mat, den är både ekologisk och närodlad;).

 

Vårt gamla päronträd levererar. Det växte här när vi kom hit för snart 40 år sen och hade nog ett antal år på nacken redan då. Nu har vi fått skörd några år på rad, tidigare har det varit år utan knappt några päron, dessutom mognar de sent så inte jämt de hunnit bli klara. Antar att de här varma somrarna har hjälpt till att få färdiga frukter innan vintern kommer.

 

Det blir en del inlagda kanelpäron att mumsa på till efterrätt. Och en del att äta färska också förstås. Vi provade göra päronmust ett år, det var ganska tidsödande. Men väldigt gott.

 

Vi har flera födelsedagar i familjen den här tiden på året (verkar som födelsedagarna på nåt vis har en förmåga att klumpa ihop sej, känns det igen?) så det har firats, nån i taget, några är kvar att fira men just denna firades med räkbakelse. Inte så tokigt!

Jag opererades  för ganska precis ett halvår sen och fick en ny höftled. Känns så bra, kan göra så gott som allt jag gjort innan, med viss försiktighet, men ingen värk och får sova gott om nätterna. Fått livet tillbaka, promenerar, cyklar, trädgårdsarbetar osv. i den takt jag själv vill (jag är pensionär kan göra det:)) Nu har jag även provat på att ta mej upp på hästryggen igen och det gick förvånansvärt bra. Jag tar det lugnt förstås, vill inte ramla av och ställa till det med nya höften!

 

September är skördemånad men skörda får man hålla på med nästan hela sommaren och in på hösten när man är odlare. Här har vitlöken fått komma upp ur jorden men det var ett tag sen. Några av tomatsorterna har mognat och när det väl börjar blir det svårt att hinna äta upp alla färska. Här har jag torkat en plåt tomater som ska läggas i vitlöksolja. Blir jättegott i t.ex. paj.

 

Vi har ett par blåbärsbuskar som vi kunnat plocka en del bär av. De är bäst att äta färska, de är söta och goda men jag tror inte de passar lika bra till sylt som sina vilda släktingar

.

En liten dagsutflykt har vi gjort, den här bar av till Grythyttan. En pittoresk ort där vi gjorde besök i kyrkan och avsmakade Guldkringlans räksmörgåsar.

 

 

Man ska ju röra på sej, helst nån motion varje dag och vädret har för det mesta varit tillåtande, soligt och inte alltför blåsigt och då passar det bra med cykelturer. Här har vi tagit rundan vid vindkraftverken som finns i vår närhet.

 

Inte alltför lång, 7-8 km men en del uppförslutor så man får lite puls. Känns bra, åtminstone efteråt.

 

Den här lilla fina orkidèn satt efter vägen vid vår cykeltur.. Den heter gulsporre fick jag reda på av en blomkunnig dotter.

Även i trädgården finns skönheter som vill visa upp sej. Den kunde jag själv namnet på. Stockros.

 

 

Nu har lite mer än halva augusti gått och hösten närmar sej. En varm och lång sommar har det varit. Jag har längtat  efter lite svalare dagar och regn, nu verkar jag har fått som jag ville. Men det måste inte hålla på länge, några fler sommardagar gör inget.

 

Mycken tid har lagts på vattnande i trädgården men det är svårt att ersätta regnet, det är det bästa. Men det hjälper hursomhelst så växterna klarar livhanken. Nu är skördandet igång och trots torka har jag fått massor med inläggningsgurka, tack vare idogt vattnande som mannen i huset tagit sej an och utför med regelbundna rutiner varannan dag. Det är jag tacksam för. Jag har så svårt med rutiner, känns som jag liksom inte riktigt ”har tid”. Mannen får det stora nöjet att skörda (han är väldigt förtjust i det) och jag tar hand om inläggningen. Teamwork.

 

Äntligen har jag fått skörda gurka från planta jag fick av en god vän. Till att börja med fick jag inte plantan att trivas riktigt, de små gurkämnena liksom skrumpnade ihop och trillade av. Den fick en behandling mot spinn, som jag gissade kunde vara boven, och sen gick det bättre. Nu är ett par bumsestora gurkor skördade och fler är på gång.

 

Även tomaterna i växthuset börjar mogna men det känns som det varit segt, många tomater men inte många som fått färg ännu.

Vi har inte gjort nån längre semesterresa i år, några dagsturer i Värmland, Närke och Östergötland har det blivit. Arvikas fordonmuseum besöktes, intressant med gamla tiders fordon. Vi var rätt själva på museet så man kunde titta länge och ta sej tid.

Fordonet i mitten är forna tiders likvagn. Rätt tjusig i mitt tycke.

Några cykelturer har det blivit. Så skön motion det är och man får uppleva naturen på nära håll och i sin takt. Jag har nog fått smak för det här med lugn och ro och saker får ta sin tid, ett pensionärsfenomen kanske?

Den här hästkompisen jag har och som jag är väldigt förtjust i, får hänga med på promenader i skogen då och då, det är också en skön avkoppling. Inget jäkt, bara hästen och jag.

 

Tiden går fort när man har roligt och det stämmer väldigt bra. Redan gått en månad sen jag skrev något här sist men trädgården har verkligen krävt sitt, plantor har satts ut i växthuset och i pallkragar, frön har såtts, vattning har varit en nödvändighet, det har visserligen regnat men däremellan har det varit mycket varmt och soligt. En fin sommar även om temperaturen varit väl i överkant i min smak.

Det blommar fint.

Kaprifolen har nu blommat över, den är ganska kortlivad men klematisen hänger i och har massor med blommor fortfarande.

 

Insekter av alla de slag har stortrivts i värmen, ett surrande från morron till kväll. I våra lindar har humlor och andra smörjt kråset. Bra, vi behöver våra pollinerare har vi lärt oss.

 

Fick en vacker lilja av dottern som slagit ut. Den är mer skarpröd men just röd verkar vara svårt att få till med kameran. I år har inte liljebaggarna varit framme, de är annars ett gissel som gärna vill smaka på skönheterna.

Jag har haft två av barnbarnen och deras mamma här i en vecka. Trevligt att få umgås på heltid ett tag när de är lediga. En del bad har det varit och en favoritsysselsättning har varit bakning. Vi har fått äta goda kakor till eftermiddagsfikat mest var dag.

 

Tiden går och det är mycket att syssla med när man vill få iordning på trädgården. Roligt är det men även känner man sej lite stressad fast det ska vara en avkoppling. Nåväl, nu är växthuset iordning, tomater och paprika är utplanterade, några gurkor och på försök ett par plantor aubergine. Fast auberginerna ser inte så värst ut. De vill nog ha riktigt varmt.

 

Den här gurkan fick jag av en vän och den ser riktigt bra ut. Tomaterna har varit tröga, som att de inte riktigt vill sätta fart när det varit kyligt i maj. Nu hoppas jag de sätter fart och ger skörd, jag älskar tomater.

Dottern hjälpte mej för någon månad sen med att ympa några olika sorters äpple på ett gammalt äppelträd, antagligen ett vildäpple från början som inte har nån god ätfrukt . Nu var det dags att kolla om kvistarna tagit sej.

Och trala! Flera hade satt lite bladknoppar:)! Så får vi se om nåt eller några år om vi kan få smaka Ingrid Marie, Lobo och Gerda, som sorterna heter som vi ympade på.

Blev firad på Mors dag med dels en passionsblomma, som ska få vara prydnad på vår altan och en bukett tulpaner.

Vet inte vad de kan heta tulpanerna men snygga är dom och inga kronblad ramlade av vilket annars är vanligt med vanliga tulpaner.

Det har varit gynnsamt för tulpaner och lökväxter överhuvudtaget, åtminstone här och den kyliga våren har låtit oss njuta länge.

 

Men sen blev det ordentligt varmt och då går det med raketfart men blommor av alla möjliga slag. Hann knappt ta någon bra tulpanbild från trädgården men nu får man komma ihåg att dokumentera lite mera. Här kommer ljuvliga löjtnantshjärta i både rosa och vitt.

 

 

Nu är det riktig vår. Här på bilden har inte björkarna slagit ut än men nu, en vecka senare börjar de bli lövade. Sån total förändring landskapet genomgår i våra olika årstider. Och varje årstid har sin tjusning men för min del är nog våren den jag tycker mest om. Då har man så mycket framför sej, förväntan är stor och härlig.

Varje vår försöker vi städa en del i våra hagar och elda ris som blivit kvar efter träd som tagits om hand efter blåsväder och gallring och som får bli ved till att värma huset med. Ett vårtecken som vi tycker om och det blir fint i hagarna när det är klart.

I veckan kom potatisen i backen och jag sådde några rader morötter. Jag har inte lyckats så där speciellt bra med morötter men skam den som ger sej. Nån gång ska vi väl kunna få skörd av det med.

.

Den här lilla skalbaggen hade förirrat sej in i huset och kämpade förtvivlat för att komma ut. Han fick hjälp av mej,  det är en gräsgrön guldbagge som gör nytta i jorden så den är jag rädd om.

Eftersom jag nyss blivit opererad så törs jag inte klättra på stege på ett tag så då kom äldsta dottern och hjälpte mej att ympa ett gäng äppelkvistar på ett gammalt träd som inte givit nån god frukt. Förmodligen en vildapel som planterats för länge sen. Nu är det att vänta och se om kvistarna växer fast och vi kan få godare äpplen i framtiden. Sorterna som ympades på är Ingrid Marie, Lobo och en lokal sort som kallas Gerda. Ympkvistarna fick jag av en snäll stickcafè-kompis.

 

Humlorna har vaknat och den här blomman, en lungört, blommar tidigt och är favorit för den lilla hungriga humlan som jag antar är en drottning som ska se till att det blir ett gäng humlor till i sommar.

 

 

 

 

Så gick den här påsken förbi, fort känns det som. Tur man har lite bilder som minne. Den firades med bara jag och min gubbe, vi ska ju inte träffa folk i den här eländans pandemin. Det brukar annars vara lite tradition att vi äter påskägg nån av dagarna med några av barnen och barnbarnen. Nu fick vi äta ägg själva och det gick det med. Vi pratade i telefon och hade datamöte så man fick ändå se och höra av dom.  Lite påskpyntat blev det i alla fall. Lergummorna är lika gamla som yngsta dottern och tillverkades på en keramikkurs. Då låg hon i min mage. Jag har gått en gång förut på sån kurs. Då låg äldsta dottern i magen, det blir 50 år sen i år. Ett par alster finns faktiskt kvar från den kursen med.

Ett bakslag i vårvärmen har det blivit, snöoväder och stormigt ett par gånger och lite minusgrader. Men det är väl egentligen helt normalt aprilväder det?

Jag har varit på operationsbordet för en vecka sen och fått en ny höftled så jag är lite begränsad med aktiviteter kan man säga. Tur man har en egen hustomte då som får fixa med hus och häst och fru. Lite tråkigt för jag skulle vilja greja lite mer med mina försådda plantor men det får vänta tills jag orkar gå och stå som folk.

Jag hade sått ett par tomatplantor lite väl tidigt, den heter Ambrosia och är en högväxande sort. Vilket jag märkte rätt snabbt. Fick lov att knipsa av topparna. Men nu har topparna fått stå i vatten och se!

 

Fina rötter har kommit. De ska planteras så snart jag orkar och kanske t.o.m. få flytta ut i växthuset.

Eftersom jag är så begränsad vad gäller utomhusbilder visar jag en bild på en fin pelargon som äldsta dotter har sått från frö.

 

 

Vårens allra första små söta blommor, snödropparna. Härdiga och envisa tränger dom sej upp mellan nedvissnade stjälkar och löv och ibland snö. Mycket livsvilja där!

 

Strax dyker de här raringarna upp också, det här är krokusar som fanns på gården när vi flyttade hit för sådär 40 år sen och ingen vet hur länge dom växt här innan dess. Ser ut som de spridit sej lite också, kommer små grupper lite här och där. Och det är inte jag som spridit, kan vara gräsklipparen kanske.

Vi hade glömt bort våffeldagen, som väl ska heta Vårfrudagen egentligen? Nåväl, våfflor är aldrig fel även om de inte äts på just den dagen. Gott var det med grädde och hjortronsylt till eftermiddagsfikat, mums.

 

 

 

 

 

 

Vi var på en handelsresa häromdan, vilket innebär köpa mat så det räcker åtminstone en vecka, och uträtta några ärenden samtidigt.  Allt för att minska på bilåkandet så mycket det går. Men eftersom vi i nuläget är så mycket hemma i stugan  till stor del p.g.a. covid-19 så är det förstås lite spännande att komma ut och se sej om så då kan det bli en liten extratur i samband med handelsresan. Det blev en tur runt sjön Unden och besök på Klangahamns fiskbutik. De har så god inlagd sill, blev ett par burkar whiskeysill, en burk matjesfilèer och en bit rökt lax.

Gjorde även ett inköpsbesök på Granngården för lite hästmat, och där hade de minipåskliljor, 3 krukor för 35kr, gick inte att motstå! Köper såna varje år och planterar sedan ut i trädgården när de blommat över. De är tåliga och återkommer för det mesta och dessutom är inte rådjuren förtjusta i dom.

Jag har sticklust på vinterhalvåret och tycker det är skönt med lite handarbete framför tv:n. Köpte garn från Holland genom en snäll granne och började på en tröja men dessvärre tog garnet slut. Men tur som är gick det att beställa så nu kan åtminstone den tröjan bli klar.

 

Tyckte det var så fina färger på garnet, det liksom mönstrar sej själv när man stickar. Bilden återger inte jättebra färgerna, lite mörkare i verkligheten. Nu kanske sticklusten inte bara infinner sej på vintern;)

 

Så fick vi en snödott igen. Helt normalt om du frågar mej,  mars ska inte vara för varm och våraktig.  Åtminstone inte hela tiden och absolut inte +8-10 grader.  Även om det är skönt med våren så känns det inte ok om den börjar redan. Dessutom sägs det att aprilsnö (läs mars) är fåragö.  Det är så bra med snö som smälter ned i jorden lite sakta och liksom luckrar upp. Ett litet vårtecken syns ovan i alla fall, kaprifolen kan inte hålla sej, den börjar knoppas och det är roligt, då vet man att den lever i år med.

Då och då kommer baklusten fram för mej och nu tyckte jag det skulle vara gott med surdegslimpa. Det är lite omständigt, det tar tid och är några moment men egentligen är den inte så arbetskrävande i sej. Jag har en surdeg i kylskåpet och den hade stått säkert en månad utan omvårdnad så jag var lite tveksam om den skulle vakna. Jag skummade av det översta lagret, som såg lite otrevligt ut får man säga, och tillsatte mjöl och vatten och vispade och så kom den igång efter några timmar och en påfyllnad.

Resultatet blev såhär.  Det är jag jättenöjd med.

 

Det är inget hastbröd men som sagt egentligen inte mycket jobb, bara tid.  Det smakade bra också.