Nu har lite mer än halva augusti gått och hösten närmar sej. En varm och lång sommar har det varit. Jag har längtat  efter lite svalare dagar och regn, nu verkar jag har fått som jag ville. Men det måste inte hålla på länge, några fler sommardagar gör inget.

 

Mycken tid har lagts på vattnande i trädgården men det är svårt att ersätta regnet, det är det bästa. Men det hjälper hursomhelst så växterna klarar livhanken. Nu är skördandet igång och trots torka har jag fått massor med inläggningsgurka, tack vare idogt vattnande som mannen i huset tagit sej an och utför med regelbundna rutiner varannan dag. Det är jag tacksam för. Jag har så svårt med rutiner, känns som jag liksom inte riktigt ”har tid”. Mannen får det stora nöjet att skörda (han är väldigt förtjust i det) och jag tar hand om inläggningen. Teamwork.

 

Äntligen har jag fått skörda gurka från planta jag fick av en god vän. Till att börja med fick jag inte plantan att trivas riktigt, de små gurkämnena liksom skrumpnade ihop och trillade av. Den fick en behandling mot spinn, som jag gissade kunde vara boven, och sen gick det bättre. Nu är ett par bumsestora gurkor skördade och fler är på gång.

 

Även tomaterna i växthuset börjar mogna men det känns som det varit segt, många tomater men inte många som fått färg ännu.

Vi har inte gjort nån längre semesterresa i år, några dagsturer i Värmland, Närke och Östergötland har det blivit. Arvikas fordonmuseum besöktes, intressant med gamla tiders fordon. Vi var rätt själva på museet så man kunde titta länge och ta sej tid.

Fordonet i mitten är forna tiders likvagn. Rätt tjusig i mitt tycke.

Några cykelturer har det blivit. Så skön motion det är och man får uppleva naturen på nära håll och i sin takt. Jag har nog fått smak för det här med lugn och ro och saker får ta sin tid, ett pensionärsfenomen kanske?

Den här hästkompisen jag har och som jag är väldigt förtjust i, får hänga med på promenader i skogen då och då, det är också en skön avkoppling. Inget jäkt, bara hästen och jag.